Mikrob.se

Gonorré / Neisseria gonorrhoeae / Gonokocker / Clap / Gonorrhoeae / Gonore

375 SEK296.25 SEK

GiantMicrobes är mjukdjur som ser ut som små, små mikrober - bara det att de är förstorade sådär en miljon gånger. De ger bokstavligen ett ansikte åt förkylningen, fotsvampen, hostan, den dåliga andedräkten eller vägglusen. Varje GIGANTmicrobe är mellan ca 38-50 cm. Med följer ett foto på hur den riktiga mikroben ser ut samt en kort information på engelska.

Ursprungligen skapade i USA att användas i undervisningssyfte, har GIANTmicrobes nu blivit storsäljare i museishoppar, apotek, bokhandlar och designbutiker världen över.

GIANTmicrobes är ett roligt verktyg i undervisningen om hälsa och sjukdomar, men även en uppskattad gåva som passar alla åldrar. Definitivt roligare än ett krya-på-dig kort till en sjuk vän.

-------------


Gonorré / Neisseria gonorrhoeae / Gonokocker / Clap / Gonorrhoeae / Gonore

.............

Gonokocker

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Neisseria gonorrhoeae)
Hoppa till: navigering, sök
SystematikDomänStamKlassOrdningFamiljSläkteArtVetenskapligt namnAuktor
Neisseria gonorrhoeae
Neisseria gonorrhoeae odlat p tv olika media
Neisseria gonorrhoeae odlat på två olika media.
Bakterier
Proteobacteria
Beta Proteobacteria
Neisseriales
Neisseriaceae
Neisseria
Gonokocker
N. gonorrhoeae
§ Neisseria gonorrhoeae
Zopf, 1885

Neisseria gonorrhoeae (gonokocker) tillhör släktet Neisseria och är bakterien som orsakar den sexuellt överförbara sjukdomen gonorré. Bakterien uppträder endast hos människan och är en av de vanligast förekommande könssjukdomarna i världen.[1] N.gonorrhoeae är en av två patogener av släktet Neisseria, den andra är Neisseria meningitidis (meningokocker) som orsakar bland annat hjärnhinneinflammation. Båda är humana patogener.[2]

Mikrobiologi[redigera | redigera wikitext]

Neisseria gonorrhoeae är gramnegativa diplokocker och koloniserar slemhinnor på ett antal olika platser i kroppen. Den angriper huvudsakligen slemhinnorna i urinröret hos män samt livmoderhalsen hos kvinnor. Den kan dessutom infektera ändtarmen, svalget och ögats bindhinna.[2] Förankrat i N.gonorrhoeaes cellmembran finns typ IV pili, hårliknande organeller, som har en fästande funktion, bildar mikrokolonier och biofilm, genomgår naturlig transformation samt har en stor roll i bakteriens försök att undkomma värdens immunförsvar. De är 6 nm i diameter och kan bli flera μm lång. Bakterien använder pili för förflyttning och ytterst på pili sitter proteinet pilC som står för den fästande funktionen. Pili har sedan en sammandragande rörlighet, som styrs av proteinet pilT, för att dra bakteriens målyta närmare. När N.gonorrhoeae genomgår celldelning sker en förändring i dottercellernas piliuttryck på grund av varierande genetiska mekanismer. De förändringar som görs medför att immunförsvaret ser bakterien som en ny främmande patogen.[2] En annan essentiell ytstruktur är opaproteinerna. De är fas-beroende och deras uppgift är att agera mediator mellan patogenen och värdcellen.[3] Porinproteinerna hör även de till N.gonorrhoeaes ytstruktur och fungerar som porer[2]. De utgör en viktig del av bakteriens envelope struktur och de är essentiella för dess överlevnad då de transporterar joner mellan bakterien och omgivningen.[4][2] Alla de olika ytstrukturella varianter som bakterien antar gör att en person kan smittas flera gånger eftersom immunförsvaret inte känner igen den förändrade ytstrukturen.[5]

Sjukdom[redigera | redigera wikitext]

Infektionen kan ge både män och kvinnor smärta vid urinering. Dessutom kan män få urinrörsutsöndring samt kvinnor mjölkiga flytningar och onormal menstruation. Ungefär 10% av männen som blir infekterade visar inga symtom och blir infektionen obehandlad kan den spridas vidare till blåshalskörteln, sädesblåsan, Cowpers körtlar och epididymit. Når infektionen epididymis kan det leda till sterilitet. Dryga 50% av de kvinnor som infekteras visar inga symtom på grund av att infektionen är för lätt. Obehandlad kan den leda till inflammation i lilla bäckenet (PID), vilket i sin tur leder till ektopisk graviditet och infertilitet.[2]. Det händer att infektionen sprider sig till blodet, det kan då medföra allvarligare sjukdomar. Om en gravid kvinna är smittad med gonorré, finns det en risk att barnet smittas vid födseln. Barnet kan därefter utveckla ögoninfektion eller lunginflammation. Storstäderna är de vanligaste platserna för smittspridning i Sverige.[6] De personer som är infekterade men som inte visar några symtom är de huvudsakliga smittspridarna.[2] Många svenskar smittas även på utlandsresor till Asien. Inkubationstiden är något eller några dygn upp till någon vecka. Risken för följdsjukdomar minskar om infektionen upptäcks och behandlas i ett så tidigt stadium som möjligt. Gonorré hör till gruppen allmänfarliga sjukdomar och måste därför anmälas till smittskyddsinstitutet vid upptäckt. Därefter är det även obligatoriskt att genomföra en kontaktspårning för att hitta andra möjligt smittade.[6]

Behandling och förebyggande åtgärder[redigera | redigera wikitext]

Först efter att N.gonorrhoeae har upptäckts kan diagnos ställas. Antibiotika används för behandling och i dagsläget (2011) används först och främst makrolider och kinoloner.[5] De varierande ytstrukturerna gör det svårt att ta fram ett vaccin för bakterien.[4] Därför hjälper framodlade bakteriestammar nu till att avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot specifika infektioner. Penicillin utgjorde under en lång tid den mest effektiva behandlingen men sedan 1970-talet har en ökad antibiotikaresistens kunnat skådas hos N.gonorrhoeae.[7] En stor kandidat till ett framtida ledande vaccin ses nu i porinproteinet.[4] Det finns ännu inget vaccin mot gonorré.[2]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ward, H; Ison, C.A; Day, S.E; Martin, I; Ghani, A.C; Garnett, G.P; Bell, G; Kinghorn, G; Weber, J.N, 2000: ”A prospective social and molecular investigation of gonococcal Transmission”, The Lancet, sid. 1812-1817, vol 356, No 9244.
  2. ^ [a b c d e f g h] Lövkvist, L, 2007: "Receptor Interactions Between Pathogenic Bacteria and Host Cells", Uppsala Universitet: sid 16-24.
  3. ^ Dehio, C; Gray-Owen, S.D; Meyer, T.F. 1998: "The role of neisserial Opa proteins in interactions with host cells", Trends in Microbiology, sid. 489-495, vol 6, No 12.
  4. ^ [a b c] . Hobbs, M.M; Alcorn, T.M; Davis, R.H; Fischer, W; Thomas, J.C; Martin, I; Ison, C; Sparling, P.F; Cohen, M.S. 1999: ”Molecular Typing of Neisseria gonorrhoeae Causing Repeated Infections: Evolution of Porin during Passage within a Community”, Oxford Journals; Journal of infectious diseases, sid. 371-381, vol 179, No 2.
  5. ^ [a b] Nationalencyklopedin ”Gonokock” hämtad 2011-05-30.
  6. ^ [a b] Smittskyddsinstitutet ”Sjukdomsinformation om gonorré” hämtad 2011-05-30.
  7. ^ Nationalencyklopedin ”Gonorré” hämtad 2011-05-30.
<img src="//sv.wikipedia.org/wiki/Special:CentralAutoLogin/start?type=1x1" alt="" title="" width="1" height="1" style="border: none; position: absolute;" />
-------------------------------------------------------------------
Pathogenic Neisseriae: Gonorrhea, Neonatal Ophthalmia and Meningococcal Meningitis (page 1)

(This chapter has 7 pages)

© Kenneth Todar, PhD


Neisseria meningitidis scanning EM

Introduction

The Neisseriaceae are a family of Beta Proteobacteria consisting of Gram-negative aerobic bacteria from fourteen genera (Bergey's 2005), including Neisseria, Chromobacterium, Kingella, and Aquaspirillum.  The genus Neisseria contains two important human pathogens, N. gonorrhoeae and N. meningitidis. N. gonorrhoeae causes gonorrhea, and N. meningitidis is the cause of meningococcal meningitis. N. gonorrhoeae infections have a high prevalence and low mortality, whereas N. meningitidis infections have a low prevalence and high mortality.

Neisseria gonorrhoeae infections are acquired by sexual contact and usually affect the mucous membranes of the urethra in males and the endocervix and urethra in females, although the infection may disseminate to a variety of tissues. The pathogenic mechanism involves the attachment of the bacterium to nonciliated epithelial cells via pili and the production of lipopolysaccharide endotoxin. Similarly, the lipopolysaccharide of Neisseria meningitidis is highly toxic, and it has an additional virulence factor in the form of its antiphagocytic capsule. Both pathogens produce IgA proteases which promote virulence. Many normal individuals may harbor Neisseria meningitidis in the upper respiratory tract, but Neisseria gonorrhoeae is never part of the normal flora and is only found after sexual contact with an infected person (or direct contact, in the case of infections in the newborn).

In the vocabulary of the public health and medical microbiologist,  N. gonorrhoeae is often referred to as the "gonococcus", while N. meningitidis is known as the "meningococcus", and one form of the disease it causes is called meningococcemia.


Figure 1. Left: Neisseria gonorrhoeae Gram stain of pure culture; Right: Neisseria gonorrhoeae Gram stain of a pustular exudate.

Neisseria gonorrhoeae

Neisseria gonorrhoeae is a Gram-negative coccus, 0.6 to 1.0 µm in diameter, usually seen in pairs with adjacent flattened sides (Figure 1 Left and Fig 2 below). The organism is frequently found intracellularly in polymorphonuclear leukocytes (neutrophils) of the gonorrhea pustular exudate (Figure 1 Right). Fimbriae or pili, which play a major role in adherence, extend several micrometers from the cell surface (Figure 2 below).


Figure 2. Neisseria gonorrhoeae

Neisseria gonorrhoeae possesses a typical Gram-negative outer membrane composed of proteins, phospholipids, and lipopolysaccharide (LPS). However, neisserial LPS is distinguished from enteric LPS by its highly-branched basal oligosaccharide structure and the absence of repeating O-antigen subunits. For these reasons, neisserial LPS is referred to as lipooligosaccharide (LOS). The bacterium characteristically releases outer membrane fragments  called "blebs" during growth. These blebs contain LOS and probably have a role in pathogenesis if they are disseminated during the course of an infection.

N. gonorrhoeae is a relatively fragile organism, susceptible to temperature changes, drying, uv light, and other environmental stresses. Strains of N. gonorrhoeae are fastidious and variable in their cultural requirements, so that media containing hemoglobin, NAD, yeast extract and other supplements are needed for isolation and growth of the organism. Cultures are grown at 35-36 degrees in an atmosphere of 3-10% added CO2.